Historik
Bakgrunden till akademisk ridkonst finner vi långt tillbaka i historien. När exakt vet vi inte, men någonstans runt 400 år f Kr. började den skrivas ned av en man som hette Xenofon. Han var en grekisk ryttaröverste och en av de första att ej bruka våld utan uppmuntrande mer positiv inlärning istället.
Xenofon sa
"På sådana hästar (sådana som behärskar samling och skankböjning) avbildas t o m gudar och hjältar ridande och de män som förstår sig på dem ser praktfulla ut till häst. Må ryttare i alla tider besitta förmågan att se praktfulla ut."
Ridkonstens ursprung
är det praktiska användandet av hästen i strid. För att kunna manövrera sin häst i striden man mot man, kunna göra snabba vändingar, språng, mm. krävdes en häst som var centrerad runt bakdelen. Ryttarens liv hängde på om hästen var välutbildad och hela tiden följde ryttarens tyngdpunkt.
Utvecklingen av ridkonsten
Medeltiden var riddarnas tid i tunga rustningar, därefter kom renässansen - återfödelsen, då återupptäcktes idealen från det klassiska Grekland. Denna tid blomstrade ryttarakademierna. Därefter kom barocken, det var ridkonstens tid. Den användes då fortfarande praktiskt och samtidigt kunde den också utföras för nöjes skull. Nu utvecklades ridningen som konst form. Stora baletter, uppvisningar, s.k. karuseller, lagtävlingar, mm. Det var under denna tiden Francois Robichon de la Guériniére levde (1688-1751). Guérinére var en stor mästare inom ridkonsten och betraktas allmänt som ridkonstens fader. Han kunde också formulera och skriva ner sina kunskaper, de finns bevarade för oss att ta del av ännu idag.
Högskolan försvann
Den så kallade högskolan (högre skolan) försvann huvudsakligen under industrialismen i och med intåget av kavalleriet - fältskolan. H.H. Anrep - en svensk officerare - skrev 1862 i sin bok "Ridskolan" om den "nya" fältskolans intåg och spådde då att högskolan mer och mer skulle försvinna, så som den också gjorde. Den populära C.G Wrangels "Handbok för hästvänner" propagerar starkt just för fältskolan - den utgavs 1887. Det är fältskolans dressyr som starkt influerat vår nuvarande tävlingsdressyr. Vid kavalleriet skolades hästar att gå mer framåt - det var det som behövdes när soldaterna red i bred front mot fienden. Häst typen ändrades och den gamla högskolan dog ut.
