Det är nu snart 10 år sedan nedanstående saga är skriven! Forts. följer längst ned... :o)

Så som de flesta sagor har denna en stor grad verklighetsbakgrund...

Det var en gång...

En gång för mycket länge sedan föddes en brun liten varelse med vit bläs och vita sockar baktill. Hon blinkade förskrämt av allt ljus som hon mötte. Nyfödd till denna världen som hon var. Hon fick namnet Caramel då hennes mor hette Carmel. Hon växte upp och blev stor, senare ändrades hennes namn till Marquelle, troligen för att visa att hennes fader var hingsten Maraton! Så här i efterhand kan jag bara undra över den gamla skrönan att man inte skall döpa om en häst...

Hopptalang!

Hon kom till mig när hon var 8 år, då endast "sparsamt riden" i skogen mest. Hon visade en otrolig hopptalang och jag (och min kära mor) köpte henne av Claes Peterzén. Då var jag mest inriktad på hoppning och fälttävlan. Vi tävlade på den tiden lite lätta klasser, vårt bästa tävlings resultat var en vinst i stilhoppning (!) på 1.00 (LC som det hette då), annars gillade vi fälttävlans träningen bäst. 

Något var fel...

3 år senare betedde hon sig allmänt konstigt under en längre period. Hon började kicka ut med bakbenen, alltid åt samma håll, hon var väldigt ojämn i formen, som om hon hade träningsverk ofta. Hon hoppade inte lugnt och fint som hon hade gjort tidigare. Jag minns jag skulle longera henne i ridhuset och hon visade tydligt att hon inte ens vill gå fram i trav, knappt skritt. Hon var inte halt och var pigg i ögonen, men nåt var fel. Jag satt i stallgången efteråt och grät för jag visste att något var mycket fel, men hade ingen aning om vad.

Till Åby...

Jag åkte ner till Åby kliniken i Göteborg där vi fick hjälp av en underbar veterinär "Kalle" Heimdahl. Han lyssnade verkligen på min historia. Han gjorde böjprovet och hon hade så ont att det knappt gick att göra. Det var inte fråga om antal grader på hälta, på alla fyra benen hoppade hon på övriga tre ben... Först fick hon konstaterat pålagring på vä. fram kota och han behandlade det. Jag bad honom samtidigt ta prover på borrelia och erlichia, eftersom flera hästar i trakten hade haft det och 3 st hade fått avlivats. Det gick han med på.

Provsvaren kom...

Provsvaren kom och det visade sig att hon hade både och så höga värden att Kalle sa: Ja det är som att välja mellan pest och kolera, penicillin kuren (den som verkar) är så stark att hästen kan få tarmvred av det, det händer dock inte så ofta... en klen tröst i det läget... Jag tittade på min häst och såg att hon behövde hjälp. Hon fick stanna kvar på Åby i 5 dagar för att få penicillin kuren. Det gick bra.

Ett halvårs vila - fortfarande halt...

"Mackan" som jag kallar henne – var dock fortfarande halt på alla 4 ett halvår senare. Hon konstaterades fri från erlichia och borrelia, men jag kunde fortfarande inte arbeta henne. Borrelian hade satt sig framförallt i muskler och leder. Jag fick hjälp av en annan veterinär, Freddy Wegelius som utför en typ av akupunktur behandling. Efter 4 behandlingar med ca 3–4 veckors mellanrum var hon helt haltfri!

Lärdomar...

Jag hade lärt mig att bli ödmjuk och tacksam inför hästen. Jag fick helt ändra krav och inriktning. Nu var läget: Jag får sitta på min häst och skritta några steg! Wow! Efter en sådan resa, som sammanlagt tog ca 1 år. (ganska kort tid jämfört med många andra jag hört.), så började den egentliga omskolningen, mest av mig! Jag lärde mig bli mer lyhörd, fick ändra min världsuppfattning och se små framsteg. Jag lärde mig njuta på vägen! Vi fick hjälp av TTEAM (Kajsa Ränkfors och Robyn Hood), akupunktur, chiropraktik, massage, distanshealing(Gavin Scoefield), mm. men framförallt av BENT BRANDERUP. Han har hjälp mig hitta ett sätt att sakta bygga upp både muskulatur och självförtroende.

Nu läget...

För ett år sedan döpte jag tillbaka denna underbara häst till Karamelle. Lady Karamelle för att vara exakt. Idag är hon 18 år och stoltare och vackrare än någonsin! Vi utvecklas hela tiden och hon lär mig ständigt nya saker om mig själv... Den dagen vi gör levaden tillsammans (när hästen "sitter" helt på bakbenen och lyfter framdelen upp i luften). Skall hon få tillnamnet "Queen" istället för Lady... Fast hon själv vet redan att hon är en drottning! Det förstår du när du möter henne i verkligheten! Hon har en väldigt speciell utstrålning och är mycket medveten om vem som är vem i hennes närhet.

Kärlek...

Som jag säger till mina elever: Varför rider du? Egentligen? Jag tror att det är för den där känslan att "vara ett med hästen". Det är en delad upplevelse som ingen av oss kunde åstadkomma på egen hand. Visst berikar den människan i hennes sinne och själ och jag tror vi berikar varandra när vi möts hjärta mot hjärta... Hästarna är otroliga givare av kärlek och om vi kan vara öppna för att ta emot så kan vi lära oss mycket av dessa speciella väsen, som finns här som våra läromästare och guider i vår värld. Idag behöver vi dem mer än någonsin... Min största lärdom är ändå: Uppskatta din häst medan hon/han är! Uppskatta ditt nu, njut av nuet, det är allt du kan!

Tack för att du lyssnade. / Birgitta

Ca 10 år senare...

Idag heter hon Queen Karamelle (jag kallar henne ej längre "mackan") - om du läst ovanstående förstår du varför! Hon är alltså fortfarande med mig, nu 27 år och still going strong! Helt helt otroligt!!! Jag får tårar i ögonen när jag tänker på henne och allt som varit. Hon är en helt fantastisk läromästare och har ett ändlöst tålamod med mig!

Hon har numera visat mig en hel del om piaffen, samling, terre a terre, passage och levad.

Levad...

Att få gåvan att vara med henne i en uppsutten levad är verkligen en dröm som blev sann. Vi har gjort den tillsammans flera ggr på min tanke/inidkering. Det är inte nåt vi gör till vardags, utan mer en sällsynt gåva. Jag vet ej om hon blir så stark igen att jag får uppleva den med henne, men den bor i mitt hjärta och kommer aldrig att glömmas. Jag hade dessutom turen att få en av de tillfällerna fotade, du ser den på hennes sida.

Allt vi gjort tillsammans...

Vi har gjort mycket tillsammans. Jag har ridit henne barbacka utan träns och sadel i alla gångarter, a la TTEAM med bara en ring runt halsen, vi har gått över vippbrädor, genom plast. Hon är tränad typ horsemanship, gått dressyr tävlingar, hopptävlingar, fälttävlan. Vi har ridit uppvisningar i Tyskland, Sverige och Danmark i sagokläder., till musik. Varit på slott, ridit över vallgravar, ringridningsbanor, kryssat mellan fontäner på kullersten med ett folkhav omkring oss, med kameror, barnvagnar och allt därtill. Hon har haft fullt förtroende för mig i alla lägen och jag för henne.

Hon har varit i många delar av Sverige, ända upp till Umeå!

Full check i transporten...

När vi tex hade täta turer upp till Gottröra på våra första år för träningen med Bent Brandrup på helgkurserna där 1998-2002, så när vi stannade för paus (vi bodde då i väst sverige i Vänersborg och resan tog mellan 7-8 timmar) så ställde jag mig alltid så hon kunde se när jag gick in på macken (jag öppnade framdörren) och då ställde hon sig lugnt och mumsade hö. Hon har alltid haft full koll. Innan vi skulle åka stängde jag förstås dörren och såg hur hon följde mig med blicken genom lilla fönstret fram på transporten och checkade att jag satte mig i bilen. Hon stod alltid blickstilla, man märkte knappt att hon var där bak.

Hemma...

Hon är nu hemma på vår gård och jag har lovat henne hon ej skall resa mer då hon nuförtiden blir rätt stel efter en resa och det tar några dagar innan hon är som vanligt igen. Hon visar upp sig hemma och får visa elever och kompisar lite om ridkonsten. Hon är den bästa av lärare och älskar lära ut. Hon kollar nogsamt om eleven förstått.

Hon är fotfarande i fin form och jag rider henne till vardags i alla gångarter, även om vi har lite mer fokus på samling som är viktigt för den äldre hästen. Hon ser sig själv dock ej som en gammal häst och ser ej heller sådan ut. En granne som mötte min medryttare Annika när hon och Karamelle var ute sa sig kunna lite om hästar och sa " Ja detta är en fin unghäst ser jag!" Karamelle sa inte emot o inte Annika heller... ;o)

Jag är tacksam för varje dag.

/Birgitta – Karamelles människa

Mars 2012