Akademisk Ridkonst – vad är det?

Ja svaret, det beror förstås på vem man frågar.

Orden akademisk ridkonst är en betäckning som funnits länge i historien och därför ej kan patenteras/registreras av någon enskild person. De härstammar från de ryttar akademier som fanns framförallt under 1600 och 1700 talet. Där lärde sig adelsmännen - det var i första hand män och några få kvinnor - ridkonst för att kunna bruka hästen i strid, den så kallade högre skolan (skolan ovan jord) och sedan rida uppvisningar/lekar. De fick också undervisning i olika språk, dans, musik, filosofi, mm beroende på mode och sin tidsera.

 Det var ridkonst för kropp och själ. Just ordet akademisk syftar enligt svenska akademins(!) ordlista till samfund med vetenskapligt eller konstnärligt syfte, en akademiker; en person med universitets examen, eller högskole examen. Ordet högskola härstammar troligt från ridkonstens "den högre skolan", alltså skolorna (sprången) ovan jord. Så orden akademisk ridkonst handlar alltså om just ridning/dressyr i konstnärlig anda. Det finns inga tävlingar i akademisk ridkonst.

I världen i dag finns tex. Craig Stevens; "AcademicEquitation", Bent Branderups; Academic Art of Riding, i Stockholm finns tex sedan många år akademiska ryttare där just ryttarna är akademiker som tävlar i olika grenar i "vanlig" ridning. General De Carpentry skrev 1949 boken "AcademicEquitation" (rekommenderas) tex. Detta för att sprida lite belysning över hur orden sedan länge använts inom olika områden i världen.

För mig handlar det om ridkonst med hästar med stor samling, glädje och stolthet. Ett uppbyggande av hästen så att den kan bära ryttaren med så bra belastning på hästens kropp och sinne som möjligt. Gärna på hängande tyglar och enhandsfattning. Denna ridkonst baseras på den historiska användningen av hästen i strid. Stridshästen hade en gedigen utbildning och skulle hålla upp i hög ålder. Jag vill också få hästen att deltaga, att vilja vara med, att vara stolt och glad och full av energi och kraft! Jag strävar efter jämvikt, balans, rytm och takt – en känsla av ömsesidig respekt och delad glädje. Redan Xenofon - som levde ca 400 f.Kr - lyfte fram tanken om ridkonst med känsla, glädje och intuition, full förståelse mellan häst och ryttare och att hästen skulle behandlas med vänlighet (eng.kindness).

Akademisk Ridkonst är, som jag ser det, också personlig utveckling för människan. En skola för kropp och själ. Din häst visar dig vem du är, om du vill och vågar se det. Ödmjukhet är en av ryttarens viktigaste egenskaper, ödmjukhet inför sin häst. De är våra bästa lärare.

Jag kallar det jag lär ut för akademisk ridkonst, det är min egen tolkning av det jag sett och lärt av hästar och människor, både nu levande och genom litteratur. Mitt sätt att lära ut är unikt för mig och jag är ej en kopia av någon annan, jag drar mina egna slutsatser och fortsätter ständigt att lära nya saker. Jag kommer ej finna på något nytt namn, utan jag tycker fortfarande att akademisk ridkonst passar fint på det jag lär ut idag. Kanske ännu mer nu än det jag lärde ut för säg 8 år sedan. Om man vill vara lite mer exakt kan man kalla det akademisk ridkonst enligt Birgitta Järnåker. Alla gör vi vår egen tolkning, så kommer det alltid att vara och så tycker jag det är härligt att det är. En konst form är just konst – ett individuellt uttryck som är öppet för vem som att tolka fritt utifrån sig själv. Jag gillar uttrycket akademisk då det för mig innefattar mer än "bara" ridning, en skola för kropp och själ. Den filosofiska biten är för mig tydlig.

 Som yoga utövare finner jag många samband mellan denna ridkonst, yoga som uppbyggande av kroppen (bl.a.linjering av ryggraden), yogans andlighet och de åtta delarna. Citat ur en yoga bok: "Övningarna riktar in medvetandet mot det inre förverkligandet i stället för beroende av yttre omständigheter",ur Juliet Pegrums bok Ashtanga yoga. Just så ser jag den här ridningen. "Yoga är en hyllning till livet och ser den gudomliga gnistan i alla levande varelser." Det är en viktig del i min filosofi.

I Sverige idag 2011 är det lite olika i olika delar av landet - och förstås för olika personer - vad som allmänt betraktas som akademisk ridkonst; i grova drag menar jag att söder om Gävle så motsvarar det oftast det dansken Bent Branderup lär ut och norr om Gävle det som Ewa-Kristina Schaeder lär ut. Självklart finns det de söder om Gävle som är mer inspirerade av Ewa-Kristina och tvärtom - inkl. undertecknad! – och naturligtvis finns det många som är inspirerade av helt andra personer också. I stora drag uppfattar jag det dock så. Sedan finns det förstås fler som använder beteckning akademisk ridkonst i Sverige, både elever till ovanstående samt elever till dem i sin tur, och det finns förstås många som haft helt andra lärare än dessa två. Men jag vill påstå att i nuläget är det de som gjort mest för användandet av orden akademisk ridkonst i Sverige, även om Ewa-Kristina nu lär ut sitt eget Kraftskapande Ridkonst®. (Tillägg 2013 - om du andvänder ordet  Kraftskapande Ridkonst® skall det stå som här med r:et,då det är namnskyddat from i år. Du kan bara kopiera det från denna text o klista in där du skall använda det.)

 Jag vill här också nämna Christina Drangel som var den som "tog in" akademisk ridkonst till Sverige genom att kontakta och få hit Bent Branderup, hon arrangerade under många år hans kurser bl.a. i Stockholms trakten. Numera lär hon ut sin egen metod Integrerad Ridning som hon också har en utbildning av diplomerade instruktörer i.

Så det blev en lång förklaring om mina tankar idag, då jag har flera elever som frågat mig vad jag kallar det jag lär ut. Lycka till och njut med din häst på vägen, oavsett vad du kallar den! ;o) / Birgitta 2011